Kristian Gidlund är död

Vi visste ju alla att han skulle dö, jag antar de flesta av oss förstår att vi ska dö, men till skillnad mot många av oss andra visste han att döden var nära förestående. Jag har läst hans blogg i ett halvår eller så, förundrats över hur han förmått sätta ord på det han gick igenom, över hans klarsynthet och mod. Lyssnade på det där sommarprogrammet och satt tyst länge efteråt med tårar som trillade nerför kinderna. Nu känns det som om det är någon som stod mig nära som försvunnit. Vad livet känns orättvist ibland.

Det sista inlägget han skrev själv kom för en vecka sedan. Då visste han....

"Vår berättelse närmar sig sitt slut. Och vår figur klamrar sig fast på vrakets krutdurk på det öppna havet. Molnen hopar sig. Från och med nu blir allt han skriver korta fragment som han ristar in i tunnans trä."

Kanske molnen har skingrats nu.