Höst

På ett torg i gamla stan

mitt bland fyllon på en bänk

satt en tonårstjej och sjöng en blues för fåglarna

och hon likna faktiskt dig

så jag stannade en stund

och lät minnen virvla upp som löv för vinden

 

Den bara kom för mig, Hylanders gamla klassiker. Sannolikt för att det bär iväg mot höst. Det gör inte så mycket, det har varit en fin sommar. Men nog kan man ana det i morgonkylan och i växterna som tröttnar och i kvällen som kommer tidigare och tidigare. Jag kan uppskatta det. Då kan man kura skymning och tända ljus och bara vara. Det kan också vara fint. Jag är nog en höstman.