Eller jag vet inte. Det kanske det inte är. Men begravningen är i alla fall avklarad. Jag tyckte den blev fin. Värdig. Inte för hemsk. Scouterna var där med sin fana. Stefan Svensson stod med socialdemokraternas. På fikat efteråt tror jag att människor fick en god stund. Det kändes så i alla fall. Och Anna Martinsson sjöng Gunnar Vägman så fint. 86 år är ändå en respektabel ålder att lämna oss på. Men fy vad trött jag känner mig. Det är nog som det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar