Jag fick listan på människor som vill komma på minnesstunden för pappa efter begravningen på torsdag. Den var inte så lång. Familjen. Några barndomsvänner (det är inte så många kvar), Claes-Uno och några andra kompisar han haft genom alla år, Maggan och Barbro och Lasse från Fylsta skola där han jobbade så länge. En representant från brottsofferjouren. Scouterna förstås. Kanske någon från frimärksklubben.
Det är helt okej. Det finns roligare saker man kan göra än att gå på begravning.
Det förvånar mig ändå något att inte Socialdemokraterna i Kumla tycker att det kan vara värt att uppmärksamma en gammal medlem som varit dem trogen i så många år.
Han hade aldrig någon topp-position i den lokala partiorganisationen, men han satt ändå i fullmäktige några vändor, han var oerhört mallig över sina uppdrag i tekniska nämnden, han gick först i förstamajtåget i många år, stolt bärande den Svenska flaggan.
Sen blev han gammal. I år åkte han allra sist i tåget på sin permobil, men han var ändå med, to the bitter end.
Mig skällde han alltid på för att jag tagit steget till vänster. Det gillade han inte, även om han accepterade det till sist. Och han var noga med att jag skulle betala in partiavgiften åt honom, när jag skötte om hans ekonomi de sista åren.
Jag ska inte vara bitter. Jag är inte ens med i partiet. Man kanske inte gör så. Jag bara tänker att det är synd. Något slags litet erkännande kunde gubbstrutten ha varit värd.
Det hedrar i alla fall Anders Svärd att han anmält sitt deltagande. Det är väl okej att bli avvinkad av en centerpartist.
Var det här ett trist inlägg? Sorry. Men man funderar ju en del. Nu lägger jag bort det här och hoppas att det blir fint och bra på torsdag.
Bilder från 1/5 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar