Solen gick upp, dimman låg som ett slöjtäcke över åkrarna, vindkraftverken stod som urtidsstatyer vid Marieberg. Ibland förundras man över att livet kan vara så vackert. Tänker på Lundell och hans Connemara:
...En dag när gräset doftar
Och du sagt ditt sista ord
Går sommaren mot höst ändå
En höst du inte vet nåt om
Och vintern kränger svart och tung
Och det blir vår igen
Och du hör ingen flicka ropa
Kom, min älskling, kom!
Och du sagt ditt sista ord
Går sommaren mot höst ändå
En höst du inte vet nåt om
Och vintern kränger svart och tung
Och det blir vår igen
Och du hör ingen flicka ropa
Kom, min älskling, kom!
En dag är allt borta
Och du finns inte kvar
Den tid är nu, din dag är nu
Ditt liv levs här och nu
Du kan resa dej ur askan
Och bli till på nytt igen
Närhelst du vill är ditt liv ditt
Men bara här och nu
Och du finns inte kvar
Den tid är nu, din dag är nu
Ditt liv levs här och nu
Du kan resa dej ur askan
Och bli till på nytt igen
Närhelst du vill är ditt liv ditt
Men bara här och nu
Hej vännen, det är sent på året
Och hösten luktar äpplen och allt det där
Som gör en stillsam och ömsint
Med silverstänk i håret
Och man kan vila i det hopplösa
I att vara här...
Och hösten luktar äpplen och allt det där
Som gör en stillsam och ömsint
Med silverstänk i håret
Och man kan vila i det hopplösa
I att vara här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar