Vad gör man med en lördag i oktober?

Vi har vansinnigt svårt att komma på ens det minsta lilla. Föreslog att vi skulle gå trick or treat hos grannarna, men det gick inte hem. Det blir väl till att städa. Kul. Inte.

Läser Oates

Joyce Carol Oates. Carthago. Den är riktigt bra. Rekommenderas.

En fredagskväll med kycklingfajitas och idol

Kan det vara bättre i slutet av oktober 2015? Ibland behövs det inte så himla mycket för att man ska må bra. Jag vet inte hur vi lyckades med tillbehören bara, för jag blev dyblöt av svett. 

The walking dead säsong sex

Jag ska inte spoila här, men i kväll hände det något jag VERKLIGEN inte tyckte om. Om nu inte personen ifråga blev mirakulöst liggande under en annan och räddas i sista stund. Men så brukar det inte vara i the walking dead. Där blir man typ uppäten.

Resultatuppföljningssamtal

Ett sånt där ord man knappt inte kan stava till. Ett sånt där ord som kan skapa ångest av sin egen kraft. Jag har varit med om utvecklingssamtal, medarbetarsamtal, ditt och datt-samtal i tjugo år nu. Minst. Drivit samtal, deltagit i samtal, "fått samtal", varit lyssnande i andras samtal...

Ibland har de varit bra, ibland sådär, ibland mittemellan. Tyckte i alla fall att det vi hade idag var konstruktivt och i någon form meningsskapande. Ett samtal ska alltid bygga på att man är två jämbördiga parter. Är det så kan det bli bra.

Botte är till doktorn

Totte går till doktorn?

Tyckte robotdammsugaren var ett höjdarinköp, men den höll inte ens en månad innan jag fick lämna in den. Laddar inte. Piper bara. Feber?

Får se om han kommer tillbaka eller om det blir en ny.

Mariebergsäventyr på tisdagen

Fick panikångest på Marieberg. Inte hjärtsvikt den här gången, inte som för fem år sen. Inte nära döden. Värre!!!

Skulle in och handla en grej. Skulle gå ur bilen. Tar nyckeln ur låset. Tappar den. Den glider ur handen. Ser den försvinna in under bilstolen.

Ja. Vaddådå?

Jag hittar den inte. Letar skitlänge. Från framsätet. Från baksätet. Tänker att den kan ha studsat in under andra framsätet. Inte där heller. Ut med alla gummimattor. Ingen nyckel.

Börjar fundera på hur jag ska göra. Ingen släkting hemma som kan komma med nyckeln. Helvete.

Till slut tar jag isskrapan och börjar peta mellan sätet och mittstödet. Känner något. Ser något som blänker. Det är nyckeln. Det är lögn i helskotta att få fram den. Den är fastkilad. Prövar med en pinne jag hittar i bagaget. Går ej. Mina korviga fingrar kan inte.

En mamma går förbi med sin flicka i fem-sex-årsåldern. Jag förödmjukar mig.

"Ursäkta men har din flicka små flinka fingrar?"

Hon får upp den. Jag bjuder på en 50-lapp till yoghurtglass. Med panikångest. Utan hjärtsvikt. Ska det vara på detta viset? 

Kanske dags att gå och försöka sova då

Det här med vintertid kan ju bli lite hursomhelst. Men det ska nog gå. Jag har varmbadat och jag är avslappnad och trött. Och i morgon har vi studiedag. :)

Tjugonde Mars åker vi till Kina

Det ser jag väldigt mycket fram mot redan. Jag gillar ju verkligen sötsur sås. Och kinapuffar.

Du är klok som en bok

Sade någon vänligt till mig på den där chefsutbildningen. Tack det var gulligt sagt, sa jag.

"Gulligt?!"

"Det var snällt sagt då, missförstå mig rätt."

Jag förminskade henne tydligen, genom att använda ordet "gulligt". Hon förminskade mig med sitt beröm.

Hur ska vi bära oss åt, egentligen...

Det var ingen övernattning

Jag hade packat lilla väskan, men den fick följa med hem igen. Aldrig varit med om en extern tvådagarsutbildning på annan ort där man fått åka hem på kvällen igen. Jaja, jag sover lika bra i min egen säng. Bara att packa upp snarkmaskinen.

Egentligen är inget vardagligt viktigt en dag som den här

Det känns bara som en stor sorg när människor mördas med svärd i en svensk skola. Det är förskräckligt.

Nu åker jag mot metropolen Lanna

Chefsutbildning, del av en helhet, första två dagarna av fem. Får hoppas det blir bra dagar och lite gott käk. :)

Idag skulle deLoreanen kommit tillbaka från Framtiden

Det kanske den gjorde, men inte här i alla fall. Nå, såg en dokumentär om filmerna på Netflix i stället. Fantastiskt att få höra historien om dessa klassiska filmer. Jag älskade Tillbaka till framtiden 1 & 3, 2:an var väl lite svagare. Men inte dålig. Bästa tidsresefilmer som gjorts.

På öppet hus i Hallsberg och en tur till stugan

Det var väl vad vi hann med den här helgen.

Agnes lirade på diverse scener i Hallsberg i lördags, tillsammans med sina estetkompisar. De var så duktiga. Här kan du se ett reportage. På kvällen lagade  vi dillkött. Det är gott det.

Idag var vi i stugan. Vi hade hoppats på lite svamp, men det blev det inget med. Det fanns inte en enda liten en att hämta. Det fick bli trösthamburgare på Texas star i stället. För all del gott. Men inget substitut för trattkantareller,

Fantastisk resa till jobbet

Solen gick upp, dimman låg som ett slöjtäcke över åkrarna, vindkraftverken stod som urtidsstatyer vid Marieberg. Ibland förundras man över att livet kan vara så vackert. Tänker på Lundell och hans Connemara:

...En dag när gräset doftar
Och du sagt ditt sista ord
Går sommaren mot höst ändå
En höst du inte vet nåt om
Och vintern kränger svart och tung
Och det blir vår igen
Och du hör ingen flicka ropa
Kom, min älskling, kom!

En dag är allt borta
Och du finns inte kvar
Den tid är nu, din dag är nu
Ditt liv levs här och nu
Du kan resa dej ur askan
Och bli till på nytt igen
Närhelst du vill är ditt liv ditt
Men bara här och nu

Hej vännen, det är sent på året
Och hösten luktar äpplen och allt det där
Som gör en stillsam och ömsint
Med silverstänk i håret
Och man kan vila i det hopplösa
I att vara här...

Oj vad den helgen gick fort

Inte fick jag mycket gjort precis. Men jag tvättade lite i alla fall, och lagade lite mat, bytte lakan, hälsade på föräldrarna, gick på ishockey. Det kanske blev en del i alla fall, när jag tänker på det.

Scar var borta och kom hem igen

Inser och medger att nedanstående är en hommage till Gunilla Bergström. Det var emellertid inte meningen.

Jag var så orolig när jag åkte till jobbet i morse. Lillkatten var borta. Lillkatten som aldrig är borta.  Jag ropade och kallade, men hon kom inte. Hela kvällen igår kom hon inte. Inte låg hon där i morse heller. Inte på favoritplatsen. Hon låg ingenstans

Körde runt kvarteret, ville inte få se nåt läskigt. Såg inget alls.

Skrev till Benny från jobbet. Bästgrannen. Ibland har kissar lyckats smita in hos honom. I garaget. Det "toja fula elaka gagejaget".

Hon var där. Hon är hemma igen. Tack och lov.

Doris blev jättesnäll efter två dygn i gagejaget. Scar är snäll från början. Hur ska hon inte bli nu?

Lilla Botte har kommit

Vår nya kompis, den lille robotdammsugaren. Han har laddat och provsugit och skött sig alldeles utomordentligt. Vi kommer att trivas bra ihop. Men katterna är skärrade.

Stina Stoor - bli som folk

Litteraturcirkeldags igen. Till den här gången hade vi läst novellsamlingen "Bli som folk" av Stina Stoor. Och se, vi tyckte om den. Ett rikt dialektalt språk, ett spännande litterärt landskap. 4 hjortronbär av fem.

Pasta med gorgonzola, parmesan och grädde åt vi, med sidfläsk i. Thomas slickade rent kastrullen.

Nästa gång blir det Joyce Carol Oates. Karthago.

Catgate... Beware!

Håkan, vet du att Sissan har mask, kommer grannen och säger till mig.

Sissan, det är Skrållan det, vår katt, Doris syster, som över lång tid kattnappats, fått ett nytt namn i grannhuset och numera möjligtvis kommer in och äter. Knappt det.

Jag vet inte vad jag ska svara. "Men maska av henne då, hon bor ju ändå hos er"? "Då tar vi och avlivar henne så hon slipper lida, ska vi slå ihjäl henne på en gång"? "I don't care, I Love it"?

Nädå. Mesen Sandberg säger; "Jag tror vi har avmaskningsmedel hemma, vi får ge henne. Om vi får tag i henne."

Hur dumt kan det bli?

Jag vill ha fred på Fylstagatan, men catgate tar knäcken på mig.

Hur ska vi göra Agnes? Frågar jag på Facebook.

Vi ska avmaska. Vill ju inte att sissan/skrållan/vadmannuvillkallahenne ska lida. Men hon vägrar ju vara hos någon av oss. Hur gör vi?

Jag svarar;

Vi skjuter henne Agnes. Och spikar upp henne på grannens dörr. Maskarna lägger vi i en påse bredvid. Sen barrikaderar vi oss i skyddsrummet och väntar på atombomben. 2029 tittar vi ut och ser att inget har hänt. Gustav, 102, kommer cyklande. Farmor, 92, undrar varför vi inte svarat när hon ringt. Farfar, 97, säger att han missat det hela för att det var något fel på hörapparaten men att jag gärna får köpa en flaska whisky åt honom. Vi sätter på tv:n och ser på Hela Laila bakar.