Skär torsdag

Kunde inte låta bli bara, men vad ni än gör; skriv ihop. Den enda regel man behöver kunna är ju "en grej, ett ord"...

Dagen innehöll både glädjeämnen och tråkigheter. Att barnen städade altanen när jag lagade lunch var förstås ett glädjeämne. Att Agnes ställt Iphonehögtalaren på altantrappan för att kunna lyssna på musik under arbetet var nog tänkt som ett glädjeämne från början, men slutade i bedrövelse när Wilma kom på besök och öppnade altandörren så att högtalaren välte och skärmen sprack. Suck. Jag har inte råd att betala skärmbyte igen. Hon får ta av sparkapitalet.

Lunchen blev i alla fall god. Entrecote, färskpotatis, sallad, grönpepparsås. Glädjande.

Så var vi på bio och Stephanie Myers "The host". Inte så dum, fast jag hade ju velat ha ett sorgligare slut förstås...

Man måste ju bara älska Clintan...

Trouble with the Curve är kanske inte den bästa film mr Eastwood medverkat i (eller rättare sagt, det är det inte!) - men det är ändå en söt och  trevlig liten film om en äldre man och hans (icke)relation till sin 33-åriga dotter, snyggt spelad av Amy Adams. Justin Timberlake har också en roll. Bara det!  Jag gillade den. Mycket. 4 blinda gula fläckar av 5.

Det stackars barnet blöder näsblod. Ofta.

Det är väl inte så dramatiskt i och för sig, men jag tycker synd om henne i alla fall. Det skvätter på rätt bra ur näsan och det tar en stund innan det ger sig. Det är väl tunna slemhinnor bara, hoppas jag,..

Dessutom var det våffeldagen idag. Det var gott!

Anwer är på ingång...

...Tror jag i alla fall. Han ringde på knagglig telefonlina från Colombo och vad jag kunde uppfatta så skulle han snart resa mot Sverige. Han ville gärna komma och bo en natt. Det får han ju såklart. Vore intressant att veta när bara, men det uppfattade jag aldrig.

Får vi se hur vi kan utnyttja honom på bästa sätt. Men det går väl inte.

Kommer på mig själv med att sitta här och längta till onsdag

Av vilken anledning då kan man undra? Jo, dels blir det lite påskledigt och dels är det avlöning. Tacksamt det, för jag känner mig verkligen fattig just nu. Det blir så ibland.

Förväntade mig en fotbollsfest, det bidde inte ens en tumme...

Fredagkväll och kompakt mörker och vinterhelvete ute. Ungarna som skulle kommit hit och förgyllt min tillvaro drog till Skåne i stället, på kusindop.

Ljuspunkten i tillvaron? Fotboll Sverige-Irland. Trodde jag. Men icke.

En sån här kväll inser jag verkligen varför jag tycker att fotboll är världens tråkigaste sport.

Jag kom på mig själv med att sitta och fantisera om att Irlands landslag i stället bestått av Philip Lynott, Brian Downey, Edge, Bono, Sinead O'Connor, Rory Gallagher, Shane McGowan, Bob Geldof, Enya, Gary Moore och Van "the Man" Morrison. Då hade det sannolikt varit ett riktigt sjujäkla fotbollsparty.

Dubliners och the Corrs kunde ha agerat avbytare.

Nä, jag går och lyssnar på "the Emerald" i stället. Live and Dangerous!

Världens längsta och kortaste prinskorv

I samma laddning... Jag antar att tarmknytningsmaskinen fått spunk, för i samma "längd", eller tarm eller vad man nu ska säga, samsades två knappt centimeterlånga prinskorvar med en som var minst två gånger längden av en vanlig wienervurre. Så kan det gå när tarmarna är i olag. Men det smakade bra i alla fall. Såsom korv ska smaka.

Jag brukar verkligen försöka tänka att alla människor förtjänar en andra chans...

...Mördare, tjyvar, alla... Jag anser att vi ska ha en human kriminalvård och att målet måste vara att få människor att komma ut ur fängelse någorlunda hela och med en chans att fungera i samhället. Det är min absoluta grundhållning.

Men när jag läser den där artikeln i Aftonbladet, med utdrag ur förundersökningen mot den man som misstänks för att bära skulden för den lilla flicka som i förtvivlan gick framför tåget här i Kumla för en vecka sedan, när jag läser om hennes förtvivlade vädjanden och om hans svar "du får tre minuter på dig att klä av dig inför kameran, annars skickar jag bilderna till din lärare", ja då har jag väldigt svårt att vara vidsynt och human och verkligen mena det.

Jag har så svårt att förstå hur man kan göra så. Det är väl kanske tur för mig att det är obegripligt.

Söndagskväll, filmkväll, en chokladkaka till filmen

Rätt behagligt får jag väl lov att säga, det behövs inte mycket mer för att göra mig på bra humör vissa dagar. (Eller också krävs det mycket mer, men lite nöja är jag i alla fall.) Solen har varit framme, det var plusgrader mitt på dagen, jag fick revbensspjäll hos mina föräldrar och hjälpte dem att få igång på fjärrkontroll och tv dessutom. (Och gick och handlade åt dem.)

Filmen jag såg? Extremt högt och otroligt nära. Tom Hanks och Sandra Bullock, mycket vacker, mycket rörande. 5 skyskrapor av 5.

Vad annat bjöd helgen på? Inte så mycket kanske. En hockeymatch i Örebro, men det skriver jag inte så mycket mer om här eftersom jag inte går på hockey i Örebro. :) Vanligtvis.

E-cigaretter, kan det vara min väg ut ur rökträsket?!

Kanske kanske kanske, även om det vid första anblicken verkar vara en extremt fånig idé, en plastig cigarett som laddas via usb-kabel, med fejkad glöd i toppen och med samplat "bloss-ljud". Men jag köpte ett startkit och har prövat ett par dagar nu och jag kan faktiskt tro att det kan fungera. Man "röker" fortfarande. Det kommer rök som man drar ner i halsen - fast denna rök består av vattenånga med nikotin i. Ingen tjära, ingen kolmonoxid, ingen lukt, ingen "dålig andedräkt". Jag har i alla fall klarat mig utan att köpa vanliga cigaretter.

Om det funkar så kan man antingen köpa "filterampuller" med halva styrkan efter ett tag, eller bestämma sig för att sluta i alla fall. Eller fortsätta röka, fast utan de värsta farligheterna.

Jag återkommer i ärendet. Just nu känns det i alla fall positivt.

En stad i sorg och förvirring

Det är väl så Kumla känns nu, efter den tragiska händelsen med flickan som tog sitt liv i fredags. Jag ska inte kommentera det som hänt så mycket här, det är naturligtvis fruktansvärt och obegripligt på alla sätt. Fundrade mycket på hur Agnes och Tuva skulle reagera och tänka. Vi har pratat en del förstås, men som tur är har de inte "grottat in sig" allt för djupt. Det hade nog varit skillnad om flickan gått på barnens skola.

Det som skrämmer mig ordentligt är att det pågår någon slags hetsjakt på exempelvis flashback, där namn på ungdomar (barn nästan, de flesta sannolikt helt oskyldiga) hängs ut helt offentligt. Det ger mig ont i magen, för det betyder ju att näthatet bara fortsätter. Man kunde ju tänka att effekten skulle bli den motsatta. Jag vet inte om det går att få stopp på, det gör det väl sannolikt inte, den där sajten är som en rutten amöba på samhällskroppen.

Från fredag eftermiddag till söndag kväll går tiden så oerhört fort.

Swisch säger det bara, och så sitter man där och undrar vart helgen tog vägen.

Jag vet det ju för allan del. I fredags var jag med vännerna från Duvan och firade Lasse Feldt som fyllt 65. Vi var på Wild West steakhouse och dunkade i oss maffiga entrecoter och öl i enliterssejdlar. Mer "mycket" än lyxigt kanske, men en trevlig kväll i alla fall.

Egentligen är det ju oerhört fånigt, men med tanke på att det var internationella kvinnodagen kunde jag inte låta bli att fundera på varför det bara var de kvinnliga servitriserna som skickades upp på scenen för att dansa linedance och vippa med kjolarna? Undrar om det villkoret diskuterades redan i anställningsintervjuerna? Det kanske inte är något problem egentligen, men lite tveksamt kändes det i alla fall. Jag tycker i alla fall att herrarna också skulle ha dansat, med eller utan kjolar.

I går var det lördag och stor mellodag - Agnes hade Emanuel på besök och det blev sen frukost för oss allihop. Sen for han iväg och Agnes till Marieberg med Wilma och Julia, Tuva och jag åkte och bunkrade upp gottis till mellon, lite av varje kan jag säga, säkert mer än nödvändigt.

Vi lagade kycklingwok i nya fina induktionswoken som jag fick av Else i julklapp och sedan var det dags för det stora spektaklet som inte alls slutade som jag kanske trodde med en Ulrik- eller Yohio-vinst utan med en Robin-rip på en the Fray låt. Eller vad det nu var... Ja ja...

Idag då? Inte så mycket. Stor kylskåpsrensning som fyllde halva bruna tunnan - en del saker blir verkligen JÄTTEÄCKLIGA när de får ligga till sig kan jag säga...

Ja, så går ett par dagar i ens liv. Fort.

Hastar hem från jobbet - Stenevännerna kommer på besök

Jag mutade hit Agnes igår så vi kunde hjälpas åt att städa lite och nu ska jag förbereda lite käk. Jag har gjort det enkelt för mig, köpte lite ostar från vardagslyx, så lite frukt och bröd till det. Jag tror det blir nog så gott ändå.