Banden filade, halsen rätad, det glappande jacket fixat, nya strängar...
Det kostade mig en tusenlapp men det var det värt. Det var som en helt ny gitarr att spela på, om man nu kan kalla en 34 år gammal strata för ny, det kan man förstås inte, men ni förstår vad jag menar. Kanske. Om ni är lite intresserade av musik och av instrument...
"Jag undrar vad det är för trä", sa Simon och skakade på huvudet. "Den är tung som en gammal Les Paul"... Så ropade han på en väldigt hårdrocksattirerad kille i butiken. "Kom och känn på den här"...
Jag vet inte vad för slags trä gamla Bettan är gjord av, bara att hon är av bästa virke, men hon är min och hon är "a true love of mine". Det bästa av allt? Att hon bara gör väsen av sig om jag vill det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar