Något annat kan man faktiskt inte säga. Och på torget samlades tusentals människor för att fira den nalkande ankomsten av den socialistiska revolutionen. (Hrm, ja eller 75 i alla fall, om man räknar med sossarna som satt och bevakade sin valstuga så att den inte skulle vandaliseras av vänsterradikalerna.) Jan Hammarlund sjöng så vackert med sin späda stämma och Bengt Berg talade om glesbygdsproblematik i Värmland och om barnfattigdom. (Jag har inte läst mycket av Bengt Berg, men han skriver bättre än han talar.) Sen åt vi Lajlas äppelkaka och så gick vi hem.
Ja herregud, vad ska man säga? Kanske som Rolf Ö sa, att första maj är vår motsvarighet till kyrkobesök. Man går dit och så har man fått syndernas förlåtelse. En stund i alla fall. Sorgligast av allt var nog att jag - mina snart femtio år till trots - tillhörde de yngre på torget. Det är nog inte särskilt inne med solidaritet, feminism och internationalism bland ungdomarna nuförtiden.
2 kommentarer:
Fortsätter således att LÄSA Berg! :)
Det är en god idé. Man kan förstås rösta på honom också...
Skicka en kommentar