Som sagt, någon demonstration blev det inte. Jag var säkert inte särskilt saknad, men det var ett sätt att hålla stoltheten uppe för egen del i alla fall.
Vi åkte till stugan i stället, första gången i år. Det blåste småspik och regnade lite, men var trevligt i alla fall... Agnes, den blådåren, hoppade till och med i och badade. Dumdristigt modigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar