Redan Juni...

Och riktigt sommarväder denna sista majdag. Det kändes gott att få ljumma vindar, varma vindar, i ansiktet. Det är inte längesen det snöade ute...

Jag går omkring med en liten dosa runt halsen i ett par dagar, den mäter puls och sinusrytm och ska väl ge någon slags bild av "hur jag mår". När jag var inne på USÖ och fick den påsatt konstaterade sjuksköterskan att jag i alla fall för tillfället faktiskt hade jämn hjärtrytm. Härligt men lite märkligt, eftersom det bara tog någon vecka efter elkonverteringen innan det konstaterades att det börjat slå ojämnt igen. Undrens tid kanske ännu inte är förbi.

Absolut felläsning

Barndomshjälten Ricky Bruch har dött i cancer, sorgligt men sant. Men idag tyckte jag att Aftonbladets hemsida serverade en väl morbid berättelse från gravens rand, i vilken hans syster berättade om hur hon tagit med honom till "kastreringen" för en sista bild.

Aj fasen, tänkte jag, var han alltså någon sorts sadistisk zoofil som gillade att se djur snöpas, grisar kanske... Taskig syster han hade som dessutom hängde ut honom i media...

Sen läste jag en gång till. "Rickys avsked till Kastringen" stod det. Hoppsan...

Så kom då beskedet - "det har räknats fel"...

Socialdemokraterna tillstår att barn och utbildningsförvaltningens budget varit för snålt tilltagen och skickar in 8 miljoner till för att kompensera. Det glädjer mig mycket, för det innebär sannolikt att jag slipper exekvera några större personalneddragningar. Bra för personalen, bra för barnen, bra för mig. Nu hoppas jag att turbulensen är över och att vi kan få arbetsro.

Hårt jobb, men skönt ändå...

Vi åkte ut till stugan för att göra dagsverke, det var alla överens om. Kom lite i chock när vi våg att Henry avverkat en massa skog efter vägen in till oss, det såg inte så roligt ut. Men vår tomt hade han (nästan) låtit bli som tur var. Ungarna rensade stuprännor och sopade tak, jag klippte (långt) gräs. Så fortsatte vi möbleringen lite till och så dammades det böcker och byttes sängkläder. Det var inte jättevarmt ute, men det höll upp i alla fall. Hem till mästarnas mästare sedan, det blev en värdig vinnare i Ingemar Stenmark. Nu ska här nannas kudde. Jag är behagligt trött.

En lördagkväll med "Änglagård 3"

Jag blev inte särskilt imponerad måste jag dessvärre tillstå. Den inte speciellt nådiga kritiken var ganska rättvis, lite pekoralvarning. Två svensklärare av fem till Colin Nutley.

Curt Cobain är återuppstånden

Pekfingervalsen på skrivmaskin kan jag, men Tuva tar fenomenet till nya musikaliska höjder.

Tuva och jag har dagen för oss själva...

Agnes är med fritidsgården till Liseberg. Vi får se vad vi kan hitta på för trevligheter. Vädret är inte så vidare värst. dessvärre. Annars hade vi åkt till stugan.

Hem till Helena efter Steneshowen

Jättetrevlig after work med goda kollegor! Supergod pastasallad, smarrigt hembakt bröd, ett glas rosévin till detta, mycket skratt och fånerier. Också behövligt känns det som.

Ibland är det härligt att jobba!

Ikväll till exempel, när barnen i Stene fyrade av årets show i Åbytorp. Sång, dans, teater, bildspel, två fullsatta föreställningar. Alla var så duktiga. Det var så kul. Vi som jobbar på skolan fick också våra sekunder i rampljuset, i år med tema Afrika. Vi dansade in i bastkjolar och färglada saronger - till Shakiras "Wacka wacka". Sen sjöng vi om "Afrika" och genomförde allsång med den alldeles (o)äkta swahilisången "Mangwani pu-le-le". Grande succé! Tänk om man kunde göra sånt lite oftare...

Happy birthday mr Zimmerman!

Bob fyller 70 idag. Ingen ålder för en stor musiker och poet. Han har ju själv sjungit om det i "My back pages" - "But I was so much older then, I am younger then that now".

Han insåg redan då att det bara är i ungdomen som man tror sig vara allsmäktig och allvis. I takt med åldern inser man (i bästa fall) också hur mycket man inte vet om livet.

"At Budokan" är fortfarande en av de plattor jag regelbundet återkommer till. Tillsammans med Thin Lizzys "Live and dangerous" och UFO:s "Strangers in the night" återfinns den på min topp tre-lista över bästa liveplattorna någonsin...

Så vad säger man? "May God bless and keep you always"...

Dagens radio

lyssnar ni på här. Jordens undergång, skolan i Kumla, Marcus Ericsson exempelvis.

En månad kvar till semestern sisådär, och det är inte utan att jag börjat längta...

Jag ser fram mot att få en sammanhängande ledighet som ger möjlighet att få ladda batterierna ordentligt och jag ser såklart fram mot resan till Azorerna. Människor jag pratat med som varit där eller känner någon som varit säger att det är ett fantastiskt landskap och att det är en riktigt häftig upplevelse. Vi får väl hoppas att askmolnet försvunnit till dess bara.

Vad annat? En snålblåsig dag som inte alls var så skön att vara ute i. Det ska bli storm säger dom. Klass-ett-varning utfärdad till i morgon.

Jorden gick inte under förresten...

...om nu någon missat detta faktum... Inte ens lite grann. Pastor Camping sitter och surar på sitt kontor och vägrar kommentera den uteblivna apokalypsen.

Stupränneskrapning är inte särskilt roligt,

men eftersom färgen flagnat av och det ser jättetråkigt ut var det ett nödvändigt ont denna majsöndag, min pappa följde med till stugan och höll mig sällskap. Han varnade innan att han passerat bäst-före-datum och inte skulle orka jobba särskilt mycket och något låg det väl i det, men han kom med glada tillrop i alla fall. Dessutom körde vi in på K-rauta och köpte en ny och batteridriven trimmer och den fungerade alldeles utmärkt när jag väl fått den laddad.

Lördagsfilmen

World invasion: Battle Los Angeles.

En ganska dum film. Temat "Aliens invaderar" har vi ju sett förut, men den här gången försökte man dessutom göra konventionell krigsfim av det hela. Inte så lyckat fast Ana-Lucia från Lost dök upp mitt i alltihop. 2,5 nukleära stridsspetsar av 5.

Det blev en arbetskväll i stugan

Agnes vill gärna göra om lillstugan till tonårshak och det går alldeles utmärkt för min del, huvudsaken är att hon (och Tuva såklart, men det är inget problem än) fortfarande vill följa med dit. Annars försvinner rätt mycket av meningen med att ha kvar den överhuvudtaget.

Vi körde förbi IKEA och köpte lite nya saker och sen städades det och skruvades mest hela kvällen. Vi var inte hemma förrän vid halvtio. Nu slängde vi ut den gamla skruttiga soffan och ställde in ett par fåtöljer i stället, exempelvis.

1700 gånger har jag skrivit ett inlägg i den här bloggen i och med detta.

Det är några stycken kan jag konstatera. Jag är inne på femte året. Nästan lite häftigt, i alla fall för mig själv.

Denna dag har jag efter förrättat värv på mitt arbete farit till Skyllberg tillsammans med min dotter Tuva. Hon och hennes lag spelade fotboll mot IFK Skyllberg och gjorde det med den äran. Ledde med 4-0 efter första halvlek (och Tuva passade till tre av dessa fyra mål). Sen trodde de nog att det var klart och Skyllberg närmade sig till 4-3. Men längre kom man aldrig, lyckligtvis.

Skyllbergsvallen är kulturmärkt och utsedd till en av världens vackraste fotbollsarenor, den gamla träläktaren är verkligen fullständigt unik. Det hjälpte föga denna dag när snålvinden blåste genom märg och ben. Jag höll på att frysa ihjäl och då är det inte roligt att se på fotboll, hur vackra omgivningarna än är. Men nu är det gjort i alla fall.

En olycka kommer sällan ensam.

Gräsklipparen blev "skum" förra hösten, jag lämnade in den till en mirakelman och glömde bort den. Nu var gräset emellertid så pass långt att jag inte längre kunde inbilla mig att jag inte hade något behov av en gräsklippare... Vi åkte och skulle hämta den och "the lawnmoverman" skulle bara visa hur fint den startade. Han ryckte och ryckte i snöret till han blev blå i ansiktet. Inte startade maskinen. Han gav upp till slut och sade "den är körd, du kan ta hem den eller lämna den, vilket som". Han fick ha kvar den och plocka delar och vi for till K-Rauta för att spendera surt förvärvade medel på en ny gräsklippare. Kom hem med en batterideriven elektrisk för fyratusen. Snacka syndapengar.

Sen 1-6 mot Finland i VM-finalen. Vilken förnedring. Men grattis Finland, ni visade vad sisu är.

Hedrande tredjeplacering...

Och det var väl för väl att han inte vann, Saade, för så bra var han definitivt inte... Men det var kul att följa röstningen i alla fall. Spännande ganska länge.

Jag tycker Azerbadjan var värdiga vinnare, höll lite på Ukraina också, men det spelade liksom ingen roll.

I morgon är det final i hockey-vm. Då blir vi i alla fall inte trea.

Lördag förmiddag...

En skön slapp sådan. Bara Tuva och jag i huset, Agnes tältade med kamrater i natt och har inte kommit hem än. Vi har tagit oss lite frukost och det är jättetrevligt att ha sällskap i huset. Tuva är ju 8 år på sitt nionde och en ganska pratglad och kvicktänkt unge nuförtiden, så jag får intellektuellt motstånd på min egen nivå.

VM-final

Också något att glädja sig åt denna kväll. Tre kronor spelar vm-final på söndag. Mot Finland. Kan det bli bättre? Hakapelle Ruotsin poikka!

Wow - Lady Gaga - vilken show...

Det är säkert ett tecken på att inte mycket annat har hänt att jag ger mig in på tv-recensioner, men jag måste ändå skriva något om Lady Gagas konsert från Madison Square Garden som vår public service-tv så vänligt sände ut ikväll...

Jag är helt tagen. Vilken show, vilken intensitet, vilket snyggt budskap som levereras av denna kvinna. Du är. Du duger. Vem än du är. Madonna kan liksom´ba gå hem....

5 gummikorsetter av 5.

Eurovisions-semifinal i kväll...

Jag tittade, men varför vet jag inte riktigt. Det var ju bara så erbarmligt dåligt. Det fanns inte tio låtar som var värda att gå till final. De som var värda en finalplats (som Norge och Turkiet) gick inte dit. En domarskandal!

Riktigt massiv mediakritik av Kumlas socialdemokrati i NA idag.

Tänkte länka, men nu var hela artikeln borta. Har NA fått kalla fötter månntro? Här är radio Örebros referat i alla fall. Det var en riktig salva som avlossades emellertid, med inlägg från min förre chef Leif Lindström, förre Kultur och frtidschefen Lennart Mehle och förra Socialchefen Yvonne Nilsson. Maria Haglund moderat dessutom...

74 år fyllde hon idag, min mor...

Ingen extremt hög ålder nuförtiden, men det är klart att det märks att åren går. Jag klarar någon timme eller så tillsammans med mina föräldrar utan att klättra på väggarna, men sen håller jag på att få panik. Samtalen går runt runt, den ene hör inte vad den andra säger, den andra hör men bryr sig inte om det...

Nå, det var god smörgåstårta och jag tror hon uppskattade besöket. Det var ju huvudsaken...

Offentligt bekänner jag min hopplösa opraktiskhet.

Dumt kanske, men nu är det ju som det är. Du kan lyssna här.

Queen Alice!

Riktigt bra kulturskole-show såg jag i går. Agnes var inte glad, tyckte hon fick spela för lite och för enkelt fast jag måste säga att den månghundrahövdade orkestern var hur bra som helst. Jag grät flera gånger, det betyder inget i sig, Agnes benämner mig nuförtiden som både "filmbölare" och "musikbölare". Jag kan leva med bägge epiteten. Men "Crazy little thing called love", "Show must go on" och "We are the champions" var riktigt mäktiga att höra. Det tyckte förresten inte bara jag, utan också min gamla mamma. Och Magnus Bäcklund gjorde jättebra ifrån sig som Freddie-Mercury-stand-in. 4 mikrofonstativ av 5.

Kollegor försvinner...

Tre besked på en dag fick jag, något väntat, något oväntat, något däremellan...

Det känns såklart inte alldels okej, vi är ju en liten grupp och det är klart att de kommer att saknas, alldeles oavsett vem som kommer i stället. Något står det ju också för, såklart, och det borde min arbetsgivare fundera en del över...

Jag f-f-f-f-fryser!

Vart tog sommarvärmen vägen? Just nu är det värre än iskallt. Inte alls så där skönt och cozy och behagligt som man hunnit vänja sig vid. Nu är det långkalsonger på igen.

Mardrömssnuva

Något nytt har väckts till liv i den svenska naturen, jag har nyst helt obehärskat i två dagar, vartsomhelst, hursomhelst, närsomhelst. Pollenpiller hjälper inte alls, näsan täpper i alla fall.

Jag skulle verkligen vilja ha det på ett annat sätt just nu, men det är väl bara att behärska sig och ta det som en man.

Gäspade mig igenom Sverige-Österrike...

Slapp bli upprörd i alla fall, tur det. Men särskilt imponerad blev jag dessvärre inte heller.

Nu ska jag gå och lägga mig, denna dag i Maj då Usama Bin Ladin skjutits till döds och dumpats i havet av USA. Han var nog ingen hyvens kille i och för sig, men jag vet inte om jag gillar att Amerikanarna gör precis som dom vill, vart dom vill i världen.

1/5 2011

Som sagt, någon demonstration blev det inte. Jag var säkert inte särskilt saknad, men det var ett sätt att hålla stoltheten uppe för egen del i alla fall.

Vi åkte till stugan i stället, första gången i år. Det blåste småspik och regnade lite, men var trevligt i alla fall... Agnes, den blådåren, hoppade till och med i och badade. Dumdristigt modigt.