...fast jag vaknade alldeles för sent och dessutom omedelbart kände mig snurrig i huvudet...
Linda och Olle kom och satte stor guldkant på vår tillvaro och efteråt kändes allt så mycket bättre.
Halvett på natten och jag sitter och lyssnar på Miles Davis från 1959 och den jazzen är bara så cool. "Kind of blue". Ett drygt halvsekel sedan. Alla är så coola att de nästan droppar av stolen. Jag också. Men jag älskar Miles. Den tidigare Miles. Sen blev han alldeles för medveten om sin egen betydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar