Då kanske det inte är så underligt att man känner sig lite trött och sliten och i behov av vila...
Det kommer att bli en bra sommar känner jag, lite "se-på-världen", lite hemma, inte allt för mycket som absolut måste göras, jättestor skillnad mot förra året när det mest kändes som en lång väntan på en färd in i det okända...
I dag var Leif A här och fixade det sista med elen i huset och när jag frågade honom lät det i alla fall inte helt omöjligt att han skulle kunna tänka sig att hjälpa till med ett verandabygge vid stugan. (Ihop med Stig i så fall...) Vi får se vad det blir av det, men det vore ju rätt skönt att kunna sitta under tak även när det regnar.
Berättade den glada nyheten för Agnes och förväntade mig ett "tjo-ho". Men den stock-konservativa ungen suckade i stället - på genuint närkingst manér - "Nja det vet jag inte om jag vill ha nån veranda, det är väl bra som det är..."
Häromveckan pratade jag om ett inköp av bäddsoffa i stället för den gamla trasiga soffa vi har idag. "Nja det vet jag inte om jag vill ha, det är väl bra som det är..."
Jag vet inte om längtan efter att allt ska förbli vid det gamla har med Lises och min separation att göra, får nästan för mig det av någon anledning, men vi kan ju inte fortleva vårt liv i något slags skabbigt gammalt museum bara för det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar