Snön faller...

...och jag vaknar till vintervitt landskap, riktigt härligt tycker jag, trots att jag är en fryslort. Det blir i alla fall lite ljusare ute.

Pratade precis med Bertil i telefon, han bjöd in mig för att se på tv-hockey. Skellefteå-Färjestad, var det så? Konstigt hur man kan präglas av sina tidiga barndomsår, jag har aldrig ens varit i Skellefteå och ändå är det laget i mitt hjärta. Det är Bertils förtjänst/fel förstås, han som vid nio års ålder lärde mig att skandera ramsan S-K-ELL-E-F-TE-Å-LET´S GÅ.

Den ramsan glömmer man ente...

Så bjöd jag tillbaka och efter matchen går vi hit och äter en bit mat. Ylva följer också med. Det ska bli trevligt. Man blir så ensam som nyseparerad har jag insett. Tur man har gamla vänner...