Arbetskamraten Susanne

bjöd in oss på Kraxkompaniets revy "Rent hus", spelad i festgården "Rosendal" mitt ute i ingenstans. Hon skötte sig exemplariskt och maten var jättegod. Kvaliteten på texterna funderar jag däremot en del över. Det är klart att kombinationen underlivshumor/religion lockar till skratt, men hur roligt är det, egentligen?