När jag åkte hem från jobbet skulle jag in i affären och handla lite grönsaker och bröd.
Utanför Lidl satt flickan från Bulgarien, som hon nästan alltid gör. Hon kände igen mig, log och vinkade. Jag log tillbaka, kände efter i fickan. Inte en enda liten tjuga, ingenting. Jag sa som det var. Hon såg lite besviken ut, men sa inget. Jag frågade om hon ville ha något att äta. Det ville hon. Jag förstod att hon ville följa med mig in och handla och sa att det var okej.
"Lägg det du behöver i vagnen."
Hon såg glad ut och gick iväg, snabbt. Jag tänkte "vad sa jag nu, det där kanske var dumt gjort av mig, så väl känner jag henne inte, hon kanske kommer med hela oxfilelagret, vad gör jag då?" Så typiskt svenskt. Makten över plånboken hade ju jag i alla fall, det var inte det, jag var mest orolig för var att det skulle bli en scen. Att det skulle kunna bli pinsamt. Så futtigt tänkt. Jag skakade bort det.
Jag plockade åt mig det jag behövde och vi möttes vid kassan.
Vet ni vad det kostade att göra henne glad? 99 kronor. Hon hade valt tre baguetter, två gula lökar, en paprika, ett paket kycklingfärs, en flaska mineralvatten, en napp och en tub tandkräm.
Det fick hon av mig. Jag fick världens största leende och en stor kram av henne.
Dessutom fick jag riktigt dåligt samvete för att jag under bråkdelen av en sekund oroat mig för att hon skulle försöka "utnyttja" mig. Så jäkla dumt, fegt.
Det är svårt att förhålla sig till fattigdom, svårt att förhålla sig till tiggeri. Jag tycker verkligen det. Jag vill inte att människor ska behöva förnedra sig, jag tycker såklart att det vore bättre för dem om de slapp resa från sitt hemland för att tigga här i Sverige. Men om det nu inte är så?
På den stora nivån kan jag inget göra, mer än att rösta i våra allmänna val. På den lilla nivån kan jag göra lite för några få. Jag kan inte hjälpa alla. Det kan ingen av oss.
Ge pengar eller inte, ge mat eller inte. Jag kan inte säga vad som är rätt och fel, det måste man nog själv bestämma sig för.
En sak kan vi i alla fall klara. Vi kan hälsa vänligt, låta bli att vända bort blicken. Det är människor som sitter där. De förtjänar att bli sedda som människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar