Men det blev ändå ett ljust och fint avslut. Björn Svärd pratade så fint om min mamma. Stig-Erik Nerman spelade gammal fäbodpsalm och adagiot ur Mozarts klarinettkonsert i A-dur så vackert att tårarna rann på mig. De som brydde sig om min mamma var där och det fanns många glada fina minnen. Nu känner jag mig alldeles emotionellt slut faktiskt. Men det kanske inte är så konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar