Jag har rest till många platser i världen under många år, oftast hittat något spännande och gott i det land jag gästat. Det gäller såklart också Kina, eller Beijing kanske jag ska säga. Det är svårt att bedöma ett så stort land på dess huvudstad förstås.
Den där muren är ju svår att komma ifrån. Nyligen gps-uppmätt till nästan 800 mil. Det är ett bevis på människans envishet och förmåga att göra saker tillsammans att den står där. Själv skulle jag inte kunnat byggt en meter mur själv, under hela min livstid. Han-kineserna måste ha varit livrädda för Djingis Khan och hans mongoliska horder...
Maten har varit fantastisk. Jag skulle lätt kunna leva resten av mitt liv på "riktig" kinamat. Vackert, välsmakande, nyttigt. (Tror jag. Mycket grönsaker, lite grädde.) Peking-ankan var "to die for". Men det har varit många läckra rätter.
Kina är världens folkrikaste land, men det är inte samma myller på gatorna som i Delhi eller Colombo. Det är mer utvecklat och inte alls lika mycket kontraster mellan rikedom och fattigdom, på ytan i alla fall. Fast en del cyklar och andra kör mega-super-BMW. En del går säkert också.
Idag har vi blivit fotade tusen gånger tror jag. Det är säkert icke-Beijing-bor på besök som inte är vana vid "de vita djävularna", men det var en märklig upplevelse i alla fall. Men folk var ändå vänliga.
Annars ler inte folk mycket här, hälsar inte, ser lite surt på en. Kanske rester efter kommunismen? Ytterst få kan engelska och det är svårt att kunna fråga om något eller be om hjälp. Det drar ner betyget lite.
Folklivet och myllret är ändå mäktigt och att se de äldre herrarna och damerna göra morgongymnastik i parken gjorde i alla fall mig glad.
Inte dags att summera än, men helt klart en upplevelse att vara glad över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar