Tisdagsröj i timmerkojan...

Det var verkligen dags att städa av lite härhemma. Så det gjorde vi. Tuva kämpade frenetiskt för att hålla sig undan men lyckades inte riktigt utan fick ta sig en svängom med snabeldraken. Lustigt det är, det kostar henne dubbelt så mycket kraft att sura över det faktum att hon måste hjälpa till som att verkligen göra det. Varje gång. Jag är en hård fader, anser hon då i alla fall. Fast jag tycker det är självklart att vi hjälps åt. Nå, det blev lite renare och vi somnade inte osams.