Det var ett överväldigande möte, tyckte jag i alla fall. Agnes var så klart inte lika imponerad, men så har hon heller inte följt "the Boss" i 35 år eller så. Fast hon tyckte det var bra i alla fall.
Vi tog bilen till "mr Chip hotel" i Kista, stuvade in väskorna och tog en taxi till Friends arena. Konsertstart vid 8, sedan fullt ös i tre timmar, många höjdpunkter vill jag lova, kanske mest otroligt av allt att han körde igenom hela "Born to run"-plattan i sekvens, som "en gåva till det Sverige som följt honom sedan 1975". Det var många ståpälstillfällen vill jag lova.
Friends var mäktigt och stort, det är en stadion som tar 55.000 människor. Men jag såg hyfsat bra hela tiden och Agnes såg lite bättre när vi gick bakåt och det blev mindre trångt.
Också för hemfärden, när vi hamnade i ett lämmeltåg av människor som skulle mot pendeltåget och inte visste vart vi gick. Lämmeltåget hamnade i bergsbestigningar i lera och vi trodde aldrig vi skulle ta oss tillbaka till hotellet. Vid ett var vi tillbaka, lagom sent för att ha hunnit bli osams om vem som kunde fråga efter taxi och lagom sent för att ha hunnit få en p-bot vid hotellet.
Nå, det var det värt. Fast onödigt.
Hemfärd efter frukost idag och sedan har det mest varit att vila trötta fötter och ben. :) Agnes drog till Fjugesta och Tuva sov över hos Tuva F. Kanske lika bra det? Jag såg i alla fall Sverige vinna över Tjeckien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar