ungarna har åkt till sin mamma, god bless, den stora tystnaden infaller sig, den är skön skön skön i en timme ungefär, sedan saknar man de där små krabaterna och deras gnabbanden.
Nå, jag har ätit en pizza, zappat mellan idol och dobedo, imponerats av årets idolkandidater otroligt mycket, mest av Mariette får jag väl erkänna, hon skulle vara min drömbrud om hon nu inte vore gift med en annan kvinna, men också av lille Erik och flera andra. Den ende jag inte tyckte var ett dugg bra var Rabih, men han tog sig tydligen vidare ändå...
Dobedo hade Hanna Ljunggren med sig i kväll, hon förgyller varje tv-studio med sin gullighet och sitt ständigt koketta val av söta klänningar. Nu får jag väl stryk av genusmedvetna kompisar, men hon sjunger bra också. Frågan är väl i vilken ordning man ska rangordna det hela...
Den här blogen har snart gjort sina tre första år, genomlevt en massa "Sandbergsk nutidshistoria", välmåenden, illamåenden, resor, en separation, e.t.c.... Dessutom har den varit en ansats till kulturyttring i form av diverse film- tv-, litteratur- och musiktyckanden
Gott så kanske, men jag själv börjar fundera på formen. Kanske räcker det nu? Kanske ska jag återgå till de där små svartröda anteckningsböckerna? Vi får se.
4 kommentarer:
Nähä du nu är du så god å fortsätter blogga, annars har man ingen koll på dig. Du behöver ju påminnas om saker då och då. Tänk på att det snart är Lucia och julavslutningar .....
allvarligt talat, det är kul att läsa vad du skriver!
Jag tackar för det förstås, och får väl säga detsamma. Men jag ser att intresset minskat i läsekretsen på slutet, både vad gäller besökare och kommentarer, och det är klart att det finns en gräns när man inser att man bara blir navelskådande... Då kan jag lika gärna skriva för mig själv.
Tre år är lång tid. Inte många som är så uthålliga. Bloggande blir inte så fritt som man vill tro. Någonstans på resan tror jag man börjar anpassa sig till vad man tror folk vill läsa.
Men jag håller med Susanne, nu tappar vi kollen på dig.
Jag har som sagt inte slutat än, jag bara funderar på vad och varför... Vi får se vad det blir.
Skicka en kommentar