Nu ser jag äntligen ljuset i slutet av smärt-tunneln. Idag ringde läkaren från vårdcentralen och sade att hon fått svaret från röntgen och att hela axeln såg ilsket inflammerad ut.
"Det talade jag om för dig för en vecka sedan" hade jag på läppen, men det sade jag naturligtvis inte.
Istället blev jag jublande glad över att bli erbjuden en tid för cortisonsprutning redan samma eftermiddag. Jag åkte dit, sprutades och nu skakar hela axeln. Fast det är visst som det ska vara. Först blir det bättre, sen blir det värre och sedan blir det bättre igen. Har jag hört.
2 kommentarer:
Huvva. Det verkar så läskigt med sån där cortisonbehandling. Borde gå och få en spruta jag med, men jag håller mig borta från vården så länge jag kan.
Frågan är hur länge man kan självmedicinera sig själv med Voltarengel på tub?
Du, när det är dags så är det dags. Tveka inte. Det är så skönt att bli av med smärtan..
Skicka en kommentar