Fortfarande nära döden (???) men lite luft måste man ju ändå ha...

L & U är färdiga med verandan och jag ville så gärna se hur det blivit. Kände mig för och tänkte "jo men det går nog"... Tänkte sedan på min åldrande far som beklagar sig över att aldrig någonsin få komma ut någonstans, ringde honom och frågade om han ville följa med.

"Du behöver inte oroa dig, vi ska inte jobba, jag vill bara se verandan färdig."
"Jamen, det kom ju så plötsligt..."
"Men vi kan åka sen, jag kan hämta dig om ett par timmar..."
"Men tänk om du har den där svininfluensan då, om du smittar..."
"Du kanske inte ska följa med då, om du är orolig för att bli sjuk..."
"Nä... Eller... Jo jag kan väl följa med då..."
"Men så trevligt. Då hämtar jag dig vid fyra."
"Jaha, då blir väl klockan fem då, du har ju aldrig kommit i tid förr."
"Sånt där tar jag inte av någon och minst av allt av dig. Jag åker själv, hej då." Tjuriga gamla gubbe...

Nå, åkte gjorde jag i alla fall, ensam. och fint hade det blivit, med tak över både diskbänk och ytterdörr. Riktigt riktigt fint. Så gick jag ut i skogen och hittade trattisar och nu har jag kvällsmat också. Fast jag är för trött för att göra i ordning den.