Är det redan slut? Det kan det väl ändå inte vara? Vad hände sen då? Jag kräver omedelbart besked eller pengarna tillbaka!
Romanen är definitivt slut och författarna kommer inte under några som helst omständigheter att försöka göra en Amadeus 2. (Dåliga uppföljare till lysande förstaböcker och förstafilmer finns det redan allt för gott om. Vem minns inte med vämjelse sådana misslyckanden som Hajen 4 och Jurtjyrkogården 2 till exempel?) För de läsare som är lite tröga av naturen och inte har begåvats med fantasi nog att kunna föreställa sig vad som kan ha hänt med romankaraktärerna efter det sista kapitlet, gör vi trots allt ändå ett försök till kortfattad fortsatt levnadsteckning för de viktigaste huvudpersonerna. (Egentligen har inte vi heller den blekaste aning om vad som hände, men dessa öden är säkert lika sannolika som några andra.)
Amadeus B Nilsdotter-Stenström levde lycklig och glad under sitt fortsatta långa liv. Självklart gifte han sig med Lena Molinowski, som efter bröllopet kom att anta namnet Lena Molinowski-Nilsdotter-Stenström. Deras första kärleksstund på Osby camping resulterade efter nio månader i ett välskapt litet flickebarn. Väl medvetna om vilka oerhörda konsekvenser allt för många och högtravande namn kan innebära för ett barns psykiska utveckling, bestämde de sig för att döpa henne till My Amadeusdotter. Pengarna från BMW-kuppen och belöningen för den återfunna adressboken investerades i aktier och obligationer och Amadeus och hans familj blev med tiden tämligen välbärgade. Amadeus sökte in till Högskolan i Örebro och studerade sig till en fil kand i film- och litteraturvetenskap. Lena fortsatte också att studera och förkovra sig inom medicinen och blev senare vald till den populäraste och mest eftersökta läkaren i hela Örebro län. Hennes manliga kollegor muttrade bittert att det nog mest handlade om att hon var snyggare än de (och det var hon naturligtvis) men sanningen var egentligen att hennes vänliga och empatiska sätt att närma sig patienterna helt saknade motstycke bland kollegorna.
Mamma Nilsdotter-Stenström tvingades till slut att inse att hennes son blivit vuxen. I början var hon mycket nedstämd och förtvivlad och deprimerad och visste inte alls vad hon skulle göra med sitt liv när hon inte behövde sköta om Amadeus längre, men med tiden lyckades hon komma på fötter igen. Hon anmälde sig som frivilligledare vid Kyrkans barntimmar, tog hand om övergivna och vanvårdade kissemissar som hon hämtade hos Djurens vänner, spelade Bingolotto tillsammans med pensionärer som hon lärde känna genom Väntjänsten i Kumla och hade på det hela taget ganska fullt upp. Så småningom fick hon också förtroendet att emellanåt vara barnvakt till lilla My. Det uppdraget skötte hon med all heder.
Berit Ruske fortsatte oförtrutet att anmäla brott till polismyndigheten. För att hinna med något annat än att utreda Berit Ruskes många gånger helt obefogade anmälningar beslöt sig Örebropolisen för att inrätta ett 071-nummer kallat "Berits Hotline". Dit fick Berit ringa när hon hade något nytt att komma med. För 4 kronor och 55 öre i minuten fick hon höra följande; "Hej Berit, du har kommit till polisen. Du kan börja anmäla efter pipet. Tack för påringningen." På så sätt kunde Berit själv bestämma hur många anmälningar hon hade råd att göra.
Mormonerna Wilbert och Graham bör man fortfarande passa sig för. De är fortfarande ute på sina missionärsbedragarturneér och om det någonsin kommer två mormoner och knackar på er dörr bör ni allvarligt och nogsamt se till att inte skriva på några papper, hur lockande det än kan verka.
Asta Kristensson togs om hand för sluten psykiatrisk vård och tillbringade ett par år på Sidsjöns psykiatriska sjukhus. Hennes inkontinens visade sig vara kronisk, men som bekant finns det sällan något ont som inte har något gott med sig. Efter sin psykiska rehabilitering sökte hon och fick ett välbetalt arbete som inkontinenshjälpmedelsutprovare hos hygienproduktsföretaget Mölnlycke. Hon avancerade snart i företagshierarkin, eftersom hennes lyhörda och känsliga stjärt på ett sofistikerat sätt kunde känna av skillnader i kvalitet och komfort hos de olika kisseblöjorna. Snart nog började hon också aktivt att deltaga i designandet av nya hjälpmedel och hundratusentals inkontinenta män och kvinnor i Sverige står idag i stor tacksamhetsskuld till Asta Kristensson. Det är tack vare henne som Astablöjan blivit verklighet. "Inte tunn men säker" och "Ingen annan blöja håller dig torrare än Astas" är slogans som sitter inpräntade på varje svensk medborgares näthinna efter den påkostade reklamkampanj som Mölnlycke genomfört i såväl TV som veckopress.
Bertil Messer och Nils Schmidt befordrades till länspolismästare i Skåne respektive Örebro som tack för sina bländande polisinsatser i samband med gripandet av den ökände våldtäktsmannen Stanislaw Molinowski, som de för övrigt misstänkt redan från början.
"Vi visste att det var han, men vi var att gripa honom på bar gärning för att kunna säkra bevisningen", sade Nils Messer i den presskommuniké som kablades ut av TT.
Stanislaw Molinowski befanns skyldig till upprepade våldtäkter och våldtäktsförsök. Tingsrätten i Hallsberg lät honom välja mellan kemisk kastrering och livstids isolering på sexbunkern i Härnösand. Ett liv i frihet var trots allt att föredra tyckte Stanislaw, och därför lever han numera ett kemiskt snöpt men lyckligt liv i en liten stad i närheten av Landskrona. Han arbetar som butiksbiträde i en damunderklädesaffär och efter vad författarna erfar har han aldrig någonsin gjort några närmanden mot någon av sina kunder.
Karin Andersson och Kenneth Kvist blev också ett äkta par. Karin använde sina sparade inkomster från bordelltiden i Borås till att bygga sig en lyxvilla på Österlen. Där bodde de mycket bättre än de skulle ha kunna gjort i Amadeus trånga tvåa, så egentligen kan man säga att den här historien fick ett lyckligt slut också för henne och Kenneth.
Beatrice Ericsson och Susanna Lindström följde Amadeus och Lena på den första seglatsen över Osbysjön och till och med lite längre än så, men med tiden kände de att deras förtroende för manssamhället var så i grunden rubbat att de inte längre kunde känna någon tillit ens till Amadeus, som ju ändå var en så långt ifrån traditionell man det överhuvudtaget går att tänka sig. De bad därför Amadeus om en liten summa av BMW-pengarna till startkapital och utvandrade sedan till en liten matriarkalisk ö i södra Mikronesien där de grundade ett resurscentrum för misshandlade mikronesiska lesbianer.
Agent Cochroach är numera arbetsledare på BLIFA där han övervakar tillverkningen av julgransljus. Dessutom har han med framgång skrivit sina memoarer. "Ryssarna gjorde mig blind" blev den första bästseller som någonsin författats på blindskrift i Sverige.
19880825 - 19931205
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar