Det fanns såklart ett liv även efter nyårsafton. Dagen har gått i sakta mak. Marcia är 850 mil ifrån mig. Det känns tråkigt. Långt borta. Extremt långt borta.
Jag fyller snart 57. Det är faktiskt närmast obegripligt. Jag tycker ju, på riktigt, att jag nyss var 17 år, 1980. Hur kan det vara så? 17-åringen lever ju fortfarande kvar i mig, på något sätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar