Två veckor i Brasilien

Vad fort det gick. Vad fint det var. Och varmt. Så här mycket sol var det länge sen jag fick. Det är skönt, men min hud är inte riktigt gjord för 30 grader. Det kliar lite här och där.

Liten men tuff

En kaxig liten bil i Lissabon, dit jag anlände vid halvtolv i går kväll. Nu har jag käkat frukost och om fem timmar flyger jag till Brasilien. Till Natal. Till Marcia.

Det är inte kallt här, men ganska grått. Jag tror jag stannar på rummet så länge jag kan.

Packar

Den nyblivne 57-åringen börjar packa inför morgondagens resa. Kommer på att han kan ha några slantar i guldburken. Kollar. 33 euro och 70 cent.

Det räcker till flera glas rödvin i Lissabon i morgon kväll.

Pass, plektrum, USB-minne med "A star is born" dubbad på Português.

Mycket mer behöver jag väl inte ha med mig?

Jag längtar efter att komma iväg. Längtar till ett nytt och spännande land att besöka men mest efter Márcia såklart. Det har varit ett par tomma veckor härhemma. Jag trodde jag var bra på att leva ensam, men det är jag inte längre.

Snart.

Denna sista stund. Lika märklig varje år.

Ångest. 57 är inte bra att fylla. Folk dör när de blir 57. Jag får se till att bli undantaget (eller göra som de flesta faktiskt gör) - överleva.

Det är ändå lite läskigt att närma sig 60. När jag var liten tänkte jag att en 60-åring var jättegammal.

Det är ju ett par år dit. Ordnar sig.

Onsdag

Finns väl inte så mycket mer att säga. Jobb. Trött. Cykel i källaren. Pasta med Tuva. Fredagens på spåret som vi missade. Nu är det sovdags. Och två dagar kvar till ledigt. Härligt.

Jäkla ryssar

Inget bra slut, men det var i alla fall spännande. Och den ryska nationalsången är vacker. 5-4 i övertid. Grymt.

Uttråkad. Kinkig.

Jag har ont lite överallt också. Känner mig skruttig idag.

Sitter och tittar lite på hotell i Lissabon. Ska försöka hitta något nära flygplatsen, det behöver inte vara fancy,det är ju bara en natt.

Och snart är det hockey. Heja Sverige.

Längtar så jäkla mycket

efter att komma iväg. Det är pisstråkigt här hemma. Tyst. Mörkt. Kallt.

Jag trodde mig uppskatta ensamhet, lurade i mig det i alla fall. Men nu inser jag hur mycket mer levande det är att vara två.

Jag vet inte om det är någon tröst, men Marcia ser ut att längta efter mig också. Trots systrar, mamma, solsken, hav.

Jo. Det är trösterikt.

Tjeckien avklarade

Kvartsfinalen gick bra. Höll på att skriva att tjeckerna blev "avstädade" men riktigt så enkelt var det inte. Några fina mål, sen på slutet något som gjorde mig illa till mods. En svensk skridsko på väg upp i skrevet på en tjeck. Jag vet inte, men det såg ut som om han tryckte till. Kastrationsångesten gjorde sig gällande. Jag hoppas verkligen att det var som det sades efteråt, att han ramlade och försökte återfå balansen. Fan trot. :(

Tillbaka till jobbet

Det kändes bra. Roligt att träffa lite människor. Det har varit tyst och tomt här sen Marcia åkte. Katterna och jag har tittat surt på varann.

När jag kom hem kikade jag på na.se. Såg att det brann på Gunghästen. Ringde och kollade läget på en gång. Någon hade eldat i en soptunna. Idioter det finns.

Nåja, ingen blev skadad.

Ikväll är det VM-kvart. Sverige-Tjeckien. Något att se fram mot.

Längtar

1/1 2020

Det fanns såklart ett liv även efter nyårsafton. Dagen har gått i sakta mak. Marcia är 850 mil ifrån mig. Det känns tråkigt. Långt borta. Extremt långt borta.

Jag fyller snart 57. Det är faktiskt närmast obegripligt. Jag tycker ju, på riktigt, att jag nyss var 17 år, 1980. Hur kan det vara så? 17-åringen lever ju fortfarande kvar i mig, på något sätt...