onsdag, augusti 21, 2019

Pengar, makt, människovärde

När jag åkte hem från jobbet skulle jag in i affären och handla lite grönsaker och bröd. 


Utanför Lidl satt flickan från Bulgarien, som hon nästan alltid gör. Hon kände igen mig, log och vinkade. Jag log tillbaka, kände efter i fickan. Inte en enda liten tjuga, ingenting. Jag sa som det var. Hon såg lite besviken ut, men sa inget. Jag frågade om hon ville ha något att äta. Det ville hon. Jag förstod att hon ville följa med mig in och handla och sa att det var okej. 


"Lägg det du behöver i vagnen." 


Hon såg glad ut och gick iväg, snabbt. Jag tänkte "vad sa jag nu, det där kanske var dumt gjort av mig, så väl känner jag henne inte, hon kanske kommer med hela oxfilelagret, vad gör jag då?" Så typiskt svenskt. Makten över plånboken hade ju jag i alla fall, det var inte det, jag var mest orolig för var att det skulle bli en scen. Att det skulle kunna bli pinsamt. Så futtigt tänkt. Jag skakade bort det. 


Jag plockade åt mig det jag behövde och vi möttes vid kassan. 


Vet ni vad det kostade att göra henne glad? 99 kronor. Hon hade valt tre baguetter, två gula lökar, en paprika, ett paket kycklingfärs, en flaska mineralvatten, en napp och en tub tandkräm. 


Det fick hon av mig. Jag fick världens största leende och en stor kram av henne.


Dessutom fick jag riktigt dåligt samvete för att jag under bråkdelen av en sekund oroat mig för att hon skulle försöka "utnyttja" mig. Så jäkla dumt, fegt. 


Det är svårt att förhålla sig till fattigdom, svårt att förhålla sig till tiggeri. Jag tycker verkligen det. Jag vill inte att människor ska behöva förnedra sig, jag tycker såklart att det vore bättre för dem om de slapp resa från sitt hemland för att tigga här i Sverige. Men om det nu inte är så?


På den stora nivån kan jag inget göra, mer än att rösta i våra allmänna val. På den lilla nivån kan jag göra lite för några få. Jag kan inte hjälpa alla. Det kan ingen av oss. 


Ge pengar eller inte, ge mat eller inte. Jag kan inte säga vad som är rätt och fel, det måste man nog själv bestämma sig för. 


En sak kan vi i alla fall klara. Vi kan hälsa vänligt, låta bli att vända bort blicken. Det är människor som sitter där. De förtjänar att bli sedda som människor.

söndag, augusti 18, 2019

En härlig kväll i Tjugesta,

trots lite regn mellan låtarna. Spännande nya bekantskaper i form av Jens Hult och Ludwig Hart. Och Jill Johnson levererade förstås,  som det fullblodsproffs hon är. Vilken konsertsommar.












Kanske slutar jag skriva här

Det känns lite märkligt att skriva så. Den här bloggen har varit en viktig sak för mig, att fästa tankar på pränt, kanske skriva lite av min egen historia, mina barns, mina vänners...

Jag har inte bestämt mig än, det kanske bara är så enkelt som att Facebook blivit hemvisten i stället. Det är snabbare, ger mer feedback, känns enklare på många sätt.

Vi får se hur det blir. Lusten kan förstås återkomma. Eller inte.

söndag, augusti 11, 2019

Skrev jag att jag skulle återkomma med bilder från Nya Zeeland?

Bara att glömma. Kan inte skicka mer än en i taget inser jag. Det var i alla fall en makalös resa. Once in a lifetime. Och nu är den gjord. I morgon börjar jag jobba igen.

lördag, augusti 10, 2019

Sverige

I've not been everywhere, but I've been to many places. I've travelled from Iceland in the north, to New Zealand in the south, from Chile in the west to China in the east. I've been stunned by the magic of the world so many times. 


I've seen many places, but perhaps forgotten to look for the beauty of my own home . Never before had I travelled in my own country like I did this week, by car, from my hometown, up to the far north, all the way from Kumla to Abisko. 


People may think of Sweden as a small insignificant country in the far end of the world. Maybe I did too. Now I know better. There is nothing small about it. It's beautiful, It's big and I'ts magnificent. 


#lapporten #abisko #abiskonationalpark #norrland #lappland #sweden  #igtravel #igwanderlust 2019




Skickat från min iPad