Han var trött och sliten och söndersupen då, den gode Philip, men det var ändå en minnesvärd konsert i det lilla formatet. Jag stod längst fram och kunde röra vid Phils fot, det känns fortfarande stort. John Sykes lirade gitarr och Brian Downey trummor. Och det var både sololåtar och lite Lizzy på slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar