Det där med att ens yngsta dotter fyller sexton. Det får en pappa att känna sig gammal och det väcker minnen. Jag minns inte särskilt mycket av min tidiga barndom om jag ska vara ärlig, men jag minns hur det var att vara 16 år, fast det snart är 40 år sen.
Jag hade precis börjat gymnasiet, en ny värld öppnade sig, lite större än Kumla. Nya människor, vi pratade politik och lyssnade på Bob Marley och Dag Vag, vi åkte till Stockholm för att få tag på en rökbit, det var flummigt och proggigt och väldigt barnsligt på sitt sätt, men ändå ett steg mot vuxenvärlden.
Att fylla 16 är att vara i en brytningstid, det kände jag då och det tror jag Tuva känner nu, när hon kommer hem och berättar om att hon ska till Barcelona på utbyte i april. Hon är ju resvan så det skriker om det, när jag var 16 hade jag inte varit utanför Norden, men ändå. Jag hör i hennes röst att hon tycker att det är roligt, något nytt, lite spännande.
Jag är så glad för hennes skull, för hon har verkligen hela livet framför sig. Det kunde man ju önska sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar