Jag vet inte riktigt hur det känns. Har varit dassig i en hel vecka, kan vara så att det tar på det goda humöret och på julanden. Eller också är livet bara trögt emellanåt.
Det blir första julen utan mamma inser jag, det känns väl sådär, pratade med Karin och Marita om det på jobbet idag, de har ju också mist sina mammor i år. Det är tillräckligt klurigt att inse att ens mamma är borta i vardagen, men när de där speciella tillfällena kommer blir det ännu tydligare. Hon har alltid gjort revbensspjällen, Janssons, frågat mig om jag vill ha en bit skinka av henne eftersom hon köpt för stor. Hon har funnits där så länge jag minns, gett mig de där julklapparna jag längtade efter när jag var liten, fortsatt att ge så mycket hon kunnat, varit rolig att ha med vid julbordet för att hon uppskattat allting. Nä fan, det blir tomt i år. Men det får ju gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar