Konstigt att man kan känna sorg för en människa man inte ens träffat. Fast jag är ju uppväxt med Hasse och Tage och alla Lindemän och "det var nåt räligt vad det var mycket grodor i Nilen i år".
Hasse var rolig. Och allvarlig. Och läskig när han spelade elak. Han var dessutom humanist ut i fingerspetsarna. Han var ett geni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar