"Sandberg"
"Hej det är jag."
"Jag ska bara dämpa lite på tv-n, det är veterinärerna, det är ju så bra, har du sett det?"
"Nej jag kollar ju inte på det. Ska jag ringa sen?"
"Nej jag kan se reprisen."
Så 10 minuter om ingenting och allt. Nu blir det inga såna samtal mer. Och det känns förfärligt. Alldeles för jävligt förfärligt.
"Agnes har klippt sig." "Tiggarn var tillbaka, jag gav honom 20 kronor, han vill åka hem men det är svårt med flyg." "Tuva är så snäll, hon handlade åt oss..." "Birgit har varit sjuk." "Els-Marie var här och städade idag. Hon hängde om alla gardiner." "Eivor och jag ska äta våfflor i morgon på Betania." "Sossarna var här och bjöd på fika. Stefan Svensson var här. Och Katarina."
"Du kommer nog alltid att vara sosse mamma?"
"Ja men den där Mona Sahlin tyckte jag inte om."
"Det kanske inte bara var hennes fel?"
"Nä men hon var inte bra."
Mamma, lilla mamma... Du kämpade för de små människornas rätt, hela livet. Från "tiggarn" vid ICA, till de funktionshindrade på Mossbanegatan där du jobbade i köket, till Kvarngården, överallt. Det hedrar dig, ditt minne. Jag är lärd av dig. Det är jag så tacksam för. Jag vet vad en människa är värd. Vem den än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar