Så här är det för mig: Tomas Andersson Wij har genom åren växt fram som en av landets finaste historieberättare och artister, med texter som känns viktiga och med en sångröst att omslutas av. Konserten i Nikolaikyrkan fyllde mig med värme och närhet och till och med en sådan förhärdad tvivlare som jag kan få en tår i ögat av att sjunga "Där får jag andas ut". Nya "Vågor" är fantastisk, liksom "Nu dör en sjöman". Och "Sturm und drang" förstås, ikväll med ett långt berättat intro om TAW:s möte med John Holm.
Så mycket bättre kommer att bli så mycket bättre i år, med Tomas med bland artisterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar