Vi var i alla fall på Gyllene tider och det var riktigt skoj.
En nostalgitripp för mig men Agnes tyckte också det var bra.
Sen drog ungarna till Skåne och allt blev tyst.
Fast en dag stod Mikael och Bosse utanför dörren. Jag skrev så här på Facebook:
"Knackar det på dörren. Jag tror det är grannungarna som vill gosa med katterna. Öppnar i bara sarongen. Där står två män som unisont säger "ska du med och bada?"
Det är Bo Johansson och Mikael Brandin. Jag kommer lite som i chock.
Mikael har jag inte sett på 25 år eller så. Mannen i vars föräldrars kök vi försökte torka bananskal som sedan skulle gå att röka i förment hallucinatoriskt syfte, mannen som penetrerade mitt vänsteröra med stoppnål. Mannen som jag bestämt tror är skolledarkollega i Sunne.
Bo har jag träffat så sent som förra året och haft en del Facebook-kontakt med, men det är lika roligt att se honom såklart.
De fick åka och bada själva, men de kommer tillbaka. Då åker vi till goda rum och äter god mat."
Det är Bo Johansson och Mikael Brandin. Jag kommer lite som i chock.
Mikael har jag inte sett på 25 år eller så. Mannen i vars föräldrars kök vi försökte torka bananskal som sedan skulle gå att röka i förment hallucinatoriskt syfte, mannen som penetrerade mitt vänsteröra med stoppnål. Mannen som jag bestämt tror är skolledarkollega i Sunne.
Bo har jag träffat så sent som förra året och haft en del Facebook-kontakt med, men det är lika roligt att se honom såklart.
De fick åka och bada själva, men de kommer tillbaka. Då åker vi till goda rum och äter god mat."
Det gjorde vi. Och pratade. I många timmar.
Vad annat? Inte så mycket. Lite bad, lite god mat, lite film. Men nu jobbas det igen som sagt. Jag ska i alla fall inte klaga på den här sommaren. Det känns som om den varit varm och skön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar