Och det finns liksom ingen anledning heller. Det är bara att konstatera att min arbetsgivare gjort bort sig igen, genom att försöka få bort en smårolig och alldeles oförarglig film om Kumla camping från youtube. Det funkade naturligtvis inte, och nu är tittarsiffrorna större än de någonsin skulle ha varit annars. Dessutom har man lyckats få sig en skrapa av yttrandefrihetsexperten Nils Funcke och fått bannor av Nerikes Allehandas ledarsida. Yttrandefrihet ska man inte ta lätt på, det är en sak som är säkert!
Sune och Dilan får filma campingen hur mycket de vill, och lägga ut vad de vill på youtube. Enda anledningen till att kommunen skulle kunnat reagera vore väl om det gjorts på Dilans betalda arbetstid. Men om det förtäljer historien intet.
Man skulle kunna garva åt alltihop. Jag skulle kunna göra det. Men så minns jag att det inte var mer än fyra-fem är sedan jag själv utsattes för påtryckningar om att sluta blogga. Det passade inte heller i Kumla Kommun. Det var alldeles förskräckligt obehagligt. När jag tänker på det så skrattar jag inte längre.
Filmen då? Den hittar ni här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar