Jomen nu börjar jag kunna röra på mig igen.

Kortisonet gör så sakteliga sin verkan tror jag, och även om jag inte precis skutteliskuttar fram så går jag ändå relativt obehindrat. Igår lyckades jag till och med klippa gräsmattan. Solen skiner så där lite halvt och jag tänker mig att jag och barnen kan ta en tur till stugan framåt eftermiddagen. Skönt att slippa det här huset i alla fall.