Gruffel mummel hrumph!

Så kan det gott stå när man är allmänt missnöjd med det mesta. Dåligt väder, ont i magen, inget att göra mer än sånt jag inte vill... Nä, man kan lika gärna börja jobba igen. Sa Närkingen!

Livstecken!

Inser att jag måste göra ett avtryck i cyberrymden, så det märks att jag är vid liv i alla fall. Den här semestern går nog till historien som den sömnigaste någonsin... Men så är det när man är halvpank och småtrött...

Föräldrar vet man inte hur länge man har, inser jag...

Min pappa och jag har inte varit världens bästa vänner genom åren, det kan vi bara konstatera. Jag vet inte om vi är det nu heller... Men någon slags ömhet känner jag ändå inför honom nuförtiden. Idag skrubbade jag honom på ryggen när vi var i Sannabadet. Och igår var vi på utflykt i Närke, Sörmland och Östergötland. Här kommer några bilder från igår.

Märklig semester den här,

den verkar liksom bara - poff - försvinna iväg...

Kan inte säga att jag fick något vettigt gjort idag. I morgon ska vi emellertid ta ut min pappa på hans "80-årsdags-resa", till Rejmyre glasbruk och till Regna - bortåt Finspång Katrineholm till. Hoppas vi väl på något slags uppehåll i värderleken i alla fall.

Trevligt med besök!

En höjdarkväll, natt, förmiddag med Johan och Katarina och barnen. Gott att grilla, gott vin, vacker (?) musik... Musik? Musik! Nu pustar vi ut härhemma, skönt att få duscha av sig.

Fredagsförmiddag i timmerkojan...

Börjar känna mig rörlig igen, tur det. I eftermiddag ska vi åka till stugan. Det känns jättemysigt, för solen skiner och Johan och Katarina kommer på besök. Det ser vi fram emot.

Jomen nu börjar jag kunna röra på mig igen.

Kortisonet gör så sakteliga sin verkan tror jag, och även om jag inte precis skutteliskuttar fram så går jag ändå relativt obehindrat. Igår lyckades jag till och med klippa gräsmattan. Solen skiner så där lite halvt och jag tänker mig att jag och barnen kan ta en tur till stugan framåt eftermiddagen. Skönt att slippa det här huset i alla fall.

Man ska inte slå på den som ligger heter det ju...

Och det finns liksom ingen anledning heller. Det är bara att konstatera att min arbetsgivare gjort bort sig igen, genom att försöka få bort en smårolig och alldeles oförarglig film om Kumla camping från youtube. Det funkade naturligtvis inte, och nu är tittarsiffrorna större än de någonsin skulle ha varit annars. Dessutom har man lyckats få sig en skrapa av yttrandefrihetsexperten Nils Funcke och fått bannor av Nerikes Allehandas ledarsida. Yttrandefrihet ska man inte ta lätt på, det är en sak som är säkert!

Sune och Dilan får filma campingen hur mycket de vill, och lägga ut vad de vill på youtube. Enda anledningen till att kommunen skulle kunnat reagera vore väl om det gjorts på Dilans betalda arbetstid. Men om det förtäljer historien intet.

Man skulle kunna garva åt alltihop. Jag skulle kunna göra det. Men så minns jag att det inte var mer än fyra-fem är sedan jag själv utsattes för påtryckningar om att sluta blogga. Det passade inte heller i Kumla Kommun. Det var alldeles förskräckligt obehagligt. När jag tänker på det så skrattar jag inte längre.

Filmen då? Den hittar ni här.

Man ska inte tycka synd om sig själv

Men inte var det väl så kul att få börja semestern med en obrukbar fot, det kan man inte direkt påstå. Nu har jag haltat/hoppat runt i tre dagar, haft så ont att jag nästan grinat ibland, knappt tagit mig mellan soffan och toan ens en gång. Fick träffa en läkare igår, men han var inte heller riktigt klok på vad det kunde vara. Fick ta lite prover för att se om det kunde vara borrelia, ledinflammation eller gikt, annars bir det till att åka in och röntga foten så småningom. Fick i alla fall lite värktabletter som tog udden av det allra värsta och det var naturligtvis skönt det.

Nå, som tur är är vädret halvrisigt i alla fall, så jag missar inte långa baddagar någonstans.

Fruktansvärt tröttsamt...

Så kom då äntligen ledigheten, och med den återvände fot-ondheten och nu sitter jag här och kan knappt inte röra på mig. Helvetes jävla skit! Har ringt sjukgymnasterna, så får vi se om de ringer tillbaka. Och förstås, om de kan göra något...

Sista dagens sista morgon...

Det lät väl dramatiskt så det förslog. Som en niklas-strömstedt-låt nästan. Men det är sant. När jag jobbat färdigt i dag så ska jag inte jobba på fem veckor. Det blir 37 lediga dagar det, om man räknar med första helgen. Det ska bli så skönt att bara få vara. Batterierna behöver laddas.

Man blir sittande uppe och glor...

När det bara är en dag kvar till semester och när det är otillständigt varmt ute. Bägge barnen var borta, Tuva sovande hos en kompis för andra dagen i rad, hon messade mig och sade att hon längtade efter mig men när jag erbjöd henne att komma hem sade hon att det inte var så farligt. :)

Agnes var med sina kompisar och planerade för Justin Bieber på Globen, april 2013. Herregud..

Läste ut Zlatanboken idag, gillade den. En annan fin biografi är Kajsa Grytts "Boken om mig själv". Rekommenderas varmt. Spännade människa, spännande läsning, spännande liv. Och ett stycke svensk rockhistoria!

Sommaren är här

och det är naturligtvis underbart, men hur inspirerande är det då att sortera upp papper på kontoret? Inte särskilt kan jag säga. Elva års samlingar... Ich!

Nå, arbetsdagen tog slut och vi grillade gott därhemma och det var trevligt.

Där försvann en dag till, tre kvar till ledigheten

Jag brukar inte räkna ner på det här viset, det beror sannolikt på att jag brukar ha semester innan vecka 28 - och att våren varit turbulent och trist. Men nu är det inte långt kvar.

Ungarna kom hem vid halvsju, Agnes var ute ur huset 10 minuter senare. Speedwayen drog visst, och Wilma, och... Who knows?

Nå, då fick jag ju tid att umgås med Tuva i alla fall. vi käkade och snackade och såg gamla fina "offside" och läste Kamratposten och ja - det var mysigt bara.

Fyra dagar kvar då...

Till den efterlängtade semestern, och det ska såklart gå bra... Hälsade på de olika sommarverksamheterna, satte mig sedan och skrev ett hej-då-brev till de jag inte längre kommer att vara chef för. Det blev så sorgligt så jag bara sparade det i datorn, får fila lite på det i morgon.

Pratade med Agnes i telefon, de kommer hem efter sex i morgon, ska bli så roligt att de dem. Nu blir det säkert clash of the titans när de varit snälla hos mormor i en vecka, men det får vi ta då.

Så Spanien blev mästare. Jaha.

Bäst var de också. Inte mycket att säga om. Men nu är fotbolls-em-slut-slut-slut, fotbollen ska jagas ut-ut-ut, men till nästa år igen. kommer han vår gamle vän, för det har han lovat. Jag är lika glad för det. Hockey är roligare.

Det roligaste idag var annars att träffa Bosse Johansson Freire ett par timmar, gammal god vän som alltsom oftast bor i Brasilien, men som emellanåt letar sig hem igen. Mycket trevlig kille. Mycket intressant liv.

På tisdag kommer Agnes och Tuva hem. Längtar lite efter dem. Och sen är det snart sommarledigt.