En familjetradition är bruten, men ändå inte. Agnes har följt med mig till Hardemos skolavslutning i hur många år som helst, hjälpt till att dela ut blommor, käkat lite tårta... Någon slags kompensation för att jag inte kunnat vara med på hennes skolavslutning kanske. Men i år ville hon inte.
Förra året följde både hon och Tuva med, Tuva fick se och lära vad gällde ceremonielet och i år var det Tuvas tur att ensam sköta ritualierna. Det gjorde hon med den äran. Jag saknade ändå Agnes lite, men nu valde hon att ligga hemma och sova i stället och det fick jag respektera.
Skolbarnen i Hardemo var lika duktiga som de brukar vara. Frejdig sång, glada miner, fullsatt kyrka. Prästen höll också samma standard som han brukar göra och nu måste jag prata med kyrkan till nästa år, annars får vi börja med utomhusavslutningar i stället...
Lite tårta på det och så fick Tuva skjuts hem igen. Jag åkte tillbaka till Stene för matematikprojektsutvärdering och andra lustigheter och avslutade kvällen med en ap-träff vid Åbytorps förskola.
I morgon ska vi prata om den nya läroplanen och sedan hoppas jag innerligt att det lugnar ner sig lite grann...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar