Det man gör/inte gör i sitt tidigare liv kommer tillbaka till en så småningom... I går kväll kristnades min tidigare hedniska dotter och upptogs i kyrkans gemenskap. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga, men det var, ja vad var det... Värdigt...
2 kommentarer:
Grät du?
I det här ärendet finns det två möjliga anledningar.
1: den gamla vanliga hjärtnupenheten.
2: Insikten att dotra lämnat hedendomen.
Nope. Inte en tår. Jag kände mig inte särskilt berörd på det sättet, mer fascinerad över ceremonielet och ritualen som sån, jag tyckte nog att välkommentillvärldenfesten, för 12 år sedan eller vad det nu var, var precis lika fin. Men nu har hon i alla fall gjort det.
Skicka en kommentar