Jag har slutat räkna mina Lundellkonserter. Jag får inte ihop dem längre. Jag vet att den första var på konserthuset i Örebro, längre inåt landet-turnén 1980. Sist jag såg honom var också i Örebro, på 40-års-turnén 2015. Jag har sett toppar och dalar, någon katastrof, någon extra fantastisk. Vadstena igår kväll kändes som en jättefin konsert. Spelglädje, vitalitet, bra ljud, kanonlåtar, mellansnack. En av de bättre helt enkelt, och en mästares återkomst på något sätt.
Det kändes inte helt ok att benämna rattfyllan med "jag dricker inte sprit längre, av förståeliga skäl, jag vill ju ha min bil tillbaka" (antingen säger man "det var jävligt dumt, förlåt" eller ingenting alls) och jag HATAR L-bows and cash fast jag gillar den tydliga politiska signalen. Annars var det fantastiskt. Mycket bra.
Stackars Jack, Hon gör mig galen, Isabella, Öppna landskap, Evangeline, Förlorad värld, Tranorna kommer, Jag saknar dig e.t.c.
Bara att tacka och ta emot.
Träffade Johan Carsbrandt och en okänd kusin till min mamma. Hon kände igen mig för jag såg ut som mamma. Dags att komma ut som transsexuell?
Gå ut och var glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar