söndag, maj 19, 2019

Livet

Det blir inga fler bibliska referenser i den här texten, jag lovar, men den här kan jag inte motstå; jag var som Petrus, jag förnekade alla känslor under lång tid, många fler gånger än tre, innan tuppen gol. 


Jag var tvivlande, liten, rädd, osäker, förvirrad. Jag var många saker. Mest av allt tvivlade jag på mig själv. 56 år, gråhårig, fårad, uppgiven, trött. Jag hade så svårt att tro att jag någonsin skulle få vara vacker i någon annans ögon igen. Jag trodde att jag skulle leva resten av mitt liv ensam, en unge har farit ut ur boet redan, den andra är på väg bort om några år, då skulle det bara vara jag och katterna kvar. Tv:n. Böckerna. Musiken. En god vän på besök ibland. Ett liv. Ett begränsat men ofarligt liv.


Sen hände det. Sen hände Marcia. En eftermiddag i februari stod hon där på mitt kontor och sa "jag tycker så mycket om dig, det har jag gjort länge. Jag är så kär i dig. Jag vill att du ska veta det."


Och jag var som Petrus. Värre. Jag förnekade inte bara mig själv. Jag förnekade henne också. "Nej det är du inte", sa jag. "Det där är bara något du fått för dig. Du är ung, du är vacker, du förtjänar någon annan, någon bättre."


Hand mot kind innan hon gick. Det var allt. Det var elektriskt. 


Det tog tre dagar innan jag samlat ihop spillrorna av mig själv och förstod att jag var en komplett idiot. Att jag var den siste att se och förstå det som många andra redan sett och förstått; att det fanns kärlek mellan oss. Stor kärlek. Och när jag insåg det vågade jag säga det också; "jag vill vara nära dig Marcia, jag känner det också."


Många vet det redan, men nu vill jag berätta det för alla som vill höra på, för hela världen; det här är Marcia Regina Da Silva. Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Ovillkorligt. 


För 35 år sen skrev jag sångtexter som innehöll fraser som "jag älskar dig för kärleks skull, du är som stjärneglans och ljus, jag vill kröna dig till drottning, jag vill ha och äga dig, låta dig få lysa upp mitt hus" 


Något har jag lärt mig genom åren. Det enda jag kan skriva nu är att jag vill vara hennes, så länge hon vill ha mig. Vi är inga kungar och drottningar, vi är bara små människor som kan ta hand om varann. Vi är bara lyckliga idioter. 


Te amo Vida. 







Inga kommentarer: