Han beklagar sorgen efter pappa, undrar vad som hänt, säger att han känt honom i många år. Jag svarar, artigt såklart. Vi pratar en stund. Jag säger tack. Går därifrån. Jag har ingen aning om vem det var. Vi lämnar avtryck var vi går. En del mer än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar