Första fredagskvällen med ”ett barn mindre”

Å ena sidan är det ju inte ett dugg konstigt. Vi har haft massor av fredagar utan Agnes. Å andra sidan är det jättekonstigt. Vi har ju vetat att hon kommer dagen därpå. Eller veckan efter. Eller när hon tågluffat klart. Nu är det inte så längre. Hon bor inte här. Jag känner mig faktiskt lite vilsen. Men det är såklart bara att vänja sig. Och det viktigaste är ju att hon är nöjd och glad och trivs där hon är. Jag är bara en 55-årig kycklingpappa som känner mig lite förvirrad. So be it. Tuva och jag käkade entrecote med råstekt potatis och det var gott.