Det är fyra år sedan exakt på dagen som Tuva fick sitt kartotek. Jag hittade det här på Facebook:
Min pappa har slagit till igen! Han älskar att ge bort saker. Det är tanken som räknas. Inte det rent monetära värdet. Tuva är den i familjen som oftast brukar undfägnas dessa gåvor, sannolikt för att hon artigt säger tack så mycket och ser glad ut. Hon har kommit hem med tre korgar, två slevar, diverse klistermärken från 70-talet, frmärken från Grönland, diplom från putteklubben 1970. Och en massa annat. Det är inte så noga.
Men igår var hon lite förbryllad när hon skulle berätta vad hon fått. "Det är liksom en brun ask med kort som man kan skriva på, sen är det andra oreanga kort med A-Ö. Han sa att den var jättefin."
"Okej Tuva. Grattis. Du har fått ett kartotek!"
"Vad är det?"
"Du kan skriva kakrecept på korten och sätta dem i bokstavsordning. Eller kompisarnas telefonnummer."
"Jaha. Men jag har redan ju alla recept i min padda. Och alla adresser, fast säg inte det till farfar, då blir han nog jättebesviken."
"Men du kan skriva upp alla fina saker du fått av honom och sätta dem i bokstavsordning. Kartotek kan du sätta bakom K. Grönländska frimärken bakom F eller G eller bakom båda. Så har du gjort en korsreferens. Slev kan du också korsreferera antingen som slev eller skitful."
"Eller skitful slev."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar