Fyra vindar med Ulf Lundell har jag älskat sedan livslinjen-boxen kom. Jag visste förstås att det var en cover, visste att Neil Young också spelat in den, men har inte brytt mig så särdeles mycket om originalet. Lundell har liksom varit god nog.
Ikväll tittade jag på en Neil Young-konsert på Netflix. Han spelade Four strong winds alldeles magiskt. Berättade dessutom om när han kände sig fri i livet första gången, en bar i Winnipeg, 17-18 år, hur varenda peng gick åt till att lyssna på Ian Tysons fantastiska sång på jukeboxen.
Letade lite på youtube. Hittade originalet. Makalös. Hittade också en liveupptagning från 2012 med en gammal och trött Ian Tyson. Rösten har förändrats, karaktären i sången. Han orkar bara spela gitarr bitvis. Fortfarande är det en alldeles underbar sång. Kanske blir det ännu vackrare så. Magi.
Här kan ni lyssna. Gör det!
Ikväll tittade jag på en Neil Young-konsert på Netflix. Han spelade Four strong winds alldeles magiskt. Berättade dessutom om när han kände sig fri i livet första gången, en bar i Winnipeg, 17-18 år, hur varenda peng gick åt till att lyssna på Ian Tysons fantastiska sång på jukeboxen.
Letade lite på youtube. Hittade originalet. Makalös. Hittade också en liveupptagning från 2012 med en gammal och trött Ian Tyson. Rösten har förändrats, karaktären i sången. Han orkar bara spela gitarr bitvis. Fortfarande är det en alldeles underbar sång. Kanske blir det ännu vackrare så. Magi.
Här kan ni lyssna. Gör det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar