Så här dags för 18 år sen började vi förbereda oss för att åka till BB. Det var mörkt, regnigt och kulet, precis som idag.
Vi tog det i sakta mak har jag för mig, körde förbi Deiles och köpte korv, grillad tjock med stark senap. God.
Efter ctg-mätning och diverse andra provtagningar blev vi hemskickade. Det blir inget barn fött på minst ett dygn sa doktorn. Det var sista gången i mitt liv jag trodde blint på läkarvetenskapen. Jag blev grundlurad.
Vi kom hem till Kumla igen, gick in på Näröppet och hyrde en schysst videofilm. Jerry Maguire med Tom Cruise.
Vi hann knappt börja kolla innan värkarna kom tätt. Vi kanske ska åka in igen, sa Lise. Nej, sa jag. Doktorn sade ju att det inte ska bli något barn på ett dygn. Du kan vara helt lugn. Det är säkert psykologiskt.
Lise insisterade emellertid på att hon hade ont och till slut fick jag trycka på paus på videon och ringa till BB, bara för att någon medicinskt kompetent skulle kunna bekräfta att doktorn hade rätt och den blivande modern fel.
Lise tyckte inte att jag var tillräckligt tydlig i min beskrivning utan tog över luren själv. När hon var färdig höll vi på att hamna i ambulans, men istället tog vi den lilla svarta Ford Fiestan för andra gången. Den gick i 152. Då. I motvind. I regn.
Upp på avdelningen och sedan tog det 20 minuter innan Agnes var ute. Liten, frisk, hel...
Det var naturligtvis helknäppt allt det som hände därförinnan, jag var knäppast av alla som inte fattade hur det var ställt, men själva födseln är det starkaste och mest intensiva jag - tillsammans med Tuvas födelse - varit med om. Det är en ynnest att få vara med när ett barn kommer till världen.
Jaja, det var 18 år sedan, och än har Agnes inte födelsedag, hon kom inte förrän strax efter midnatt, men snart så...
Vi tog det i sakta mak har jag för mig, körde förbi Deiles och köpte korv, grillad tjock med stark senap. God.
Efter ctg-mätning och diverse andra provtagningar blev vi hemskickade. Det blir inget barn fött på minst ett dygn sa doktorn. Det var sista gången i mitt liv jag trodde blint på läkarvetenskapen. Jag blev grundlurad.
Vi kom hem till Kumla igen, gick in på Näröppet och hyrde en schysst videofilm. Jerry Maguire med Tom Cruise.
Vi hann knappt börja kolla innan värkarna kom tätt. Vi kanske ska åka in igen, sa Lise. Nej, sa jag. Doktorn sade ju att det inte ska bli något barn på ett dygn. Du kan vara helt lugn. Det är säkert psykologiskt.
Lise insisterade emellertid på att hon hade ont och till slut fick jag trycka på paus på videon och ringa till BB, bara för att någon medicinskt kompetent skulle kunna bekräfta att doktorn hade rätt och den blivande modern fel.
Lise tyckte inte att jag var tillräckligt tydlig i min beskrivning utan tog över luren själv. När hon var färdig höll vi på att hamna i ambulans, men istället tog vi den lilla svarta Ford Fiestan för andra gången. Den gick i 152. Då. I motvind. I regn.
Upp på avdelningen och sedan tog det 20 minuter innan Agnes var ute. Liten, frisk, hel...
Det var naturligtvis helknäppt allt det som hände därförinnan, jag var knäppast av alla som inte fattade hur det var ställt, men själva födseln är det starkaste och mest intensiva jag - tillsammans med Tuvas födelse - varit med om. Det är en ynnest att få vara med när ett barn kommer till världen.
Jaja, det var 18 år sedan, och än har Agnes inte födelsedag, hon kom inte förrän strax efter midnatt, men snart så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar