Åtta år till och med. Den har varit yngre, spänstigare och mer livaktig, men den lever och rör på sig emellanåt. Åtta år är trots allt en ganska lång tid. Jag var 44 år då. Rena ungdomen. :) Det kanske man inte kan säga om dagens 52-åring. Men jag lever och rör på mig emellanåt.
Det är ändå rätt häftigt att ha med sig åtta år av sitt liv i nedtecknad form. Jag märker att jag går tillbaka och tittar emellanåt, påminner mig om vad som hände när - och hur det kändes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar