Nu är vi hemma igen, safe and sound. Varje resa jag gör får mig att inse hur fantastisk den här världen är, hur mycket det finns att se, hur många människor det finns att möta.
När jag tänker på New York - utan något längre och mer genomtänkt perspektiv - ser jag på den fantastiska mångfalden. Svarta, vita, asiater, män, kvinnor, straighta, homosexuella, tjocka, smala... Fler människor på den ytan än i hela Sverige och ändå i någon slags fredlig och ganska vänlig samexistens. Det ger mig någon slags hopp. Det går, om vi vill.
Nu ska jag ta mig en ägg och kaviarmacka och se på Homeland på SVT play. Det känns bra, det också.
